Under de senaste veckorna, när semestern kommit krypande allt närmre, har jag fått samma fråga från flera håll – och samma respons på mitt konstanta svar: ”Jag tänkte inte ta ut någon semester under sommaren.”

För det första har jag aldrig varit något stort fan av soliga badstränder and the likes, för det andra så började jag arbeta ganska nyligen. Jag känner inte för att jag behöver en semester just nu, därför hade jag tänkt vänta till hösten. När kontoret så smått började tömmas på folk hade jag gjort upp en plan för de närmaste veckorna – planeringen var att spendera tid med att ta fram en effektprofil samt avsluta en del driftstester i FST.

Nu har dock knappt två veckor gått och FST:n har kommit till ett standstill. Problemet ligger i att man för ett tag sedan bytte simulatormodell till ett nät med mer kritiska förhållanden än de ”standard”-förhållande som länken är projekterad för. Således begränsas kontrollfunktionerna och de stabilitetstester som skall utföras (bl.a. rampning av effekt genom hela ”spektrumet” etc.) inte kan göras p.g.a den kritiska nätmodellens begränsningar. Så vad gör man då? Som tur är, är jag inte helt sysslolös…

Imorgon hämtar jag upp hyrbilen för att köra ner till Trollhättan – mitt barndomshem och ”studiestad”. För ett tag sedan fick jag förfrågan om jag ville medverka på Högskolan Västs sommarbesöksdag för blivande studenter, hur kunde jag tacka nej (?), det gick bara inte. Min tid som student har tagit mig på vägar jag inte trodde jag skulle gå sommaren 2007. Att läsa vidare vid högre instans efter gymnasiet var inte helt självklart, men det är inte något jag ångrar. Det öppnar dörrar till en helt ny värld.

Whenever I meet any of my old classmates, they are all surprised to know my final choice of career. Me, as an electrical engineer? Who could have guessed…

Lightning

When I grew up, I didn’t have any thought of working within the field of power technology. It was much thanks to my father that I tumbled into the path of studying to be an electrical engineer, and because of his encouragement that I came to end up working for one of the world’s biggest manufacturers of power technology devices.

Throughout my childhood, like many, I’ve had a lot of different dreams for my future. Among others, I’ve imagined myself as a baker, designer, hotel owner, physicist, psychiatrist, librarian… but not an engineer.

But one thing is for sure, work within the electricity business is something that ”runs in the family”. My father and uncle is are electricians. My aunt is an electrical engineer (in fact, she studied the same programme at the same university as I did – only 20 or so years ago).

When I finished High School in 2007 I applied to a bachelor in computer science in Manchester, as well as an application to a librarian programme in Sweden. It was not until July the same year, well passed the application due date, that my father convinced me to apply late to the electrical engineering programme at University West. ”That’s where your aunt went (and your uncle tried).”

As it happens, I cancelled my application to Manchester, and got enrolled at University West as a student of electrical engineering.

I spent most of the day listening, and talking to, professor Lennart Harnefors during his lecture in control of voltage-source converters and (later) the controls of HVDC Light applications. The following statement is freely cited off his lecture:

”It is lucky for one to be an engineer of VSC (Voltage Source Converters), because it doesn’t matter if you are controlling an  AC motor of less than a kV or, say and HVDC Light plant of 1GW, you still use the same control algorithms. You can hardly use the same algorithms for a jumbo jet as you do for a propeller plane. It is very beautiful.”

- Lennart Harnefors

Dagens arbete har gått åt till att sätta mig in i det kontrakt som gäller för det projekt jag är inblandad i. För det första kan jag berätta att försöka läsa ett helt kontrakt för en HVDC-länk skulle ta närmare oändligheten (varav 1 % kanske är utav intresse just för dig). Det svåraste är kanske dock, förutom att lokalisera din information, att verkligen utröna vad kontraktet säger.

Man skulle kunna likna det med en skönlitterär bok. När du läser skön så lämnas väldigt mycket rum för hur du som läsare uppfattar situationen, kärnan av en händelse kanske ligger helt i upplevelsen och subjektiviteten i dina åsikter/känslor. Ett kontrakt, det är helt tvärtom. Ett kontrakt skall tolkas bokstavligt – det var något jag fick lära mig när jag läste JÖKEN förra året. Kontraktet är A och O. Uppstår ett frågetecken så är det kontraktet man vänder sig till i första hand.

Att kunna läsa kontrakt för vad dem är, men också att finna orken att läsa ett kontrakt är av största vikt. Jag kan bara ge ett exempel på utbildningsmaterial som jag tog fram till en kund för två år sedan. Då koncernspråket är engelska så togs materialet fram på det språket – något som förutsattes vara korrekt. Men efter kommentar från kund, två veckor innan utbildningarna skulle hållas, kollade en administrator upp kontraktet – och visst stod det där. Allt utbildningsmaterial skall finnas översatt till [det lokala språket]. Det slutade med att man fick anlita ett översättningsföretag i sista minut.

Det är en del av orsaken till att jag nu ägnat närmare tre dagar åt att sätta mig in i kontraktet för mitt nuvarande projekt, speciellt vad gäller idrifttagningen. Vad kräver kund (?), vad är våra grundkrav (?), och vad säger den internationella standarden?

Bild återfinns HÄR

FST = Factory System Test. Det är där som verifikationen av kontrollsystemet till HVDC-anläggningar sker. Jag skall inte ens försöka erinra hur mycket kod som ligger bakom – att hitta i kontrollen är en kunskap i sig. Mina första veckor på FST:n för mitt nuvarande projekt var ganska förvirrande… att lära sig hitta i ett kodbibliotek med tusentals ”sidor” är inte enkelt. Men så småningom lär man sig en struktur, och tillslut förvånas man över hur ”lätt” det är att hitta rätt kontrollsignal i ett virrvarr av funktioner.

Det som underlättar enormt är att ABB använder ett grafiskt programmeringsverktyg speciellt framtaget för att all personal inte skall behöva ha ”Goda kunskaper i C” skrivet i sitt CV.

HiDraw

Jag är ändock tacksam över att jag läst booleansk algebra på högskolan men det har funnits en symbol som återkommit gång på gång… under min förstudie och senare under examensarbetet och nu i FST. Den så kallade αβ-transformen, även kallad ”Clarke transform”. Min handledare förklarade transformen och användandet av αβ-parametrarna så här: ”αβ-parametrarna gör det enklare att analysera ett systems RMS-värden”. Say what?

Att analysera osymmetriska trefassystem är allt annat än enkelt – detta var en av anledningarna till att vi ägnade näst intill en hel kurs enbart åt symmetriska komponenter – något som jag fann mest tog upp en väldans massa tid. För ett tag sedan började gå på en internkurs som hålls huvudsakligen av professor Lennart Harnefors på ABB där en genomgång av elkraft och matematiken bakom HVDC:s kontrollsystem. I veckan som gått kom han in på αβ-parametrarna, men också de mer kända dq-parametrarna. Clarke- och Park-transformerna som de också kallas efter sina upptäckare används i många sammanhang inom kraftelektroniken – till en början i kontrollen av motorer och rörande massor.

Det som gjorde att Harnefors gav mig ett nytt perspektiv på ovan transformer var hans liknelse med radiovågor och radiotransmission. För att överföra radiovågor utan för mycket störningar så ”moduleras” originalinspelningen upp till en betydligt högre frekvens (MHz-området) på vilken den överförs för att sedan ”demoduleras” tillbaka till talfrekvens i radiomottagaren. αβ- och dq-parametrarna är således modulering/demodulering av spänning/strömmar för att lättare kunna utföra diverse beräkningar som annars skulle bli betydligt mer omfattande. Han kallade det ”real time modelling of the jw method” (sv. realtidsmodellering av jw-metoden):