Moonwalking with Einstein – tankar om minne
Posted by JoJoJun 11
Nyligen läste jag en mycket intressant semi-självbiografi av Joshua Foer, en journalists resa till att bli korad ”U.S. memory champion”. Boken i sig gav inte så mycket ljus över Joshua själv som över allt som kretsar minnesträning, moderna tävlingar och inte minst människans historiska perspektiv på minnet.
Det som slog mig mest var de avsnitt där diskussionen föll in på inlärning i skolmiljö och hur målet ofta är att memorisera så mycket fakta som möjligt, ofta, genom ren upprepning.
Buzan believes schools go about teaching all wrong. They pour vast amounts of information into students’ heads, but don’t teach them how to retain it. […] But it’s not memorization that’s evil, he says; it’s the tradition of boring rote learning that he believes has corrupted Western education.
Det finns många som anser att vi har “glömt bort” hur man minns allt eftersom internet och andra “externa” källor av information blivit allt mer tillgängliga. Samtidigt finns det dem som ser det helt omvänt – i sin bok ”Moonwalking with Einstein: The Art and Science of Remembering Everything” skriver Joshua bl.a. om Gordon Bell:
Bell sees himself as the vanguard of a new movement that takes the externalization of memory to its logical extreme: a final escape from the biology remembering. […] For the last decade, Bell has kept a digital “surrogate memory” to supplement the one in his brain. […] A miniature digital camera, called a SenseCam, dangles around his neck and records every sight that passes before his eyes.
Hur mycket vi än kan förlita oss på Google, så kan man inte undkomma att ett gott minne fortfarande är användbart. Jag minns hur jag och en barndomsvän fick för oss att lära oss USA:s samtliga delstater och dess huvudstäder utantill i sjunde klass. Hur gick vi tillväga? Vi repeterade, övade, och övade… men tänk om vi hade kunnat lära oss det smidigare (?), snabbare (?), och inte minst mer långvarigt? Idag vet jag inte ens om jag kan nämna en delstat/huvudstads-kombination korrekt. Men ett av de smått ”skrämmande” fakta jag fick veta utifrån att läsa Joshua Foers bok var hur mycket skolväsendet på senare år påverkats av att vi inte behöver minnas eller att skolungdomar överlag inte lär sig det som kan anses vara ”allmänbildning”:
Could any less be said to those two thirds of American teens who don’t have a clue when the Civil War occurred? Or the 20 percent who don’t know who the United States fought against in World War II? Or the 44 percent who think that the subject of “The Scarlet Letter” was either a witch trial or a piece of correspondence? Progressive education reform has accomplished many things. It has made school a lot more pleasant, and a lot more interesting. But it’s also brought with it costs for as individuals and as citizens. Memory is how we transmit virtues and values, and partake of a shared culture.
No comments