På stationen går dagarna ganska långsamt. Det händer inte speciellt mycket, men det är inte heller tanken. De enda ljuden runt omkring är från arbetsmaskiner från den grannliggande byggplatsen och vinden som viner. Men den här veckan har vi haft en objuden gäst. Varje morgon kommer h*n på besök, en svart fågel som skiner i morgonsolen. Den sätter sig på en av de parkerade bilarna – knackar försiktigt på vindrutan. Ibland strosar h*n över biltaket eller sitter still på backspegeln.


Black Bird (Källa)

Jag finner mig själv frågandes, hur det kommer sig att h*n återkommer varje morgon. Det påminner mig om de ”vanor” man gärna tar sig för. Sedan jag kom hit ner till Papenburg nu senast så har jag alltid ätit lunch på samma fik…– deras varma baguetter är inte att förakta. Varje dag gick jag dit, beställde en baguette och en kopp kaffe. Då baguetten är slut har jag suttit kvar, smuttat på kaffet och läst i den senaste boken: The Passage av Justin Cronin. En mörk historia, lite blandning av konspirationsteorier möter sanning, möter katastrof… men än så länge har jag en bra bit kvar. Fortsättningen läser jag på flygplanet hem imorgon – efter en tre timmar lång bilresa så känns en flygplansstol, en kopp kaffe, och The Passage precis rätt. Synd bara att dem inte har några varma baguetter.