Idag är det påskafton, hela ”svärfamiljen” med respektive befinner sig just nu nere på småländska höglandet. Gårdagskvällen fördrevs med strategispelet Risk – men min svärfamilj är inte direkt känd för att vara gammalmodig… så naturligtvis spelades världens öde ut på en nyinskaffad iPad.

Jag är väl inte den bästa på strategispel, speciellt inte i ett sällskap som detta (!). Således hade jag inte en tanke på att jag skulle till att ta världsherravälde över svåger, svärfar, fästman och kusin… dem förgjorde ju varandra så bra själva.. jag bara städade upp. De krävde således en revansch efter deras oväntade tillintetgörelse – men som alla stora människor i världen säger – så är det bäst att sluta på toppen! Jag gick till sängs medans de fortsatte ett nytt världskrig… men att sova igenom ett världskrig mellan dessa herrar – det är inte enkelt. Min svärmor förundrades över att jag lyckats sova mig igenom deras krigsrop och slag.

Idag blir det en trevlig påskmiddag som väntar, med ett sent födelsedagsfirande av en av min sambos bröder – han missade av en händelse gårdagens krigshändelser, och tydligen saknar han en del utrustning, men det råds bot på vill jag lova.

_____________________________________________________________________________________________

This year, we are celebrating Easter with my fiances’ family. Yesterday evening was spent playing out world wars in the strategy game Risk – but since my fiances’ family is not one to be old fashioned, it was played out on a newly acquired iPad. I am not the best player for strategic games – especially not in this kind of company (!), therefore, the result of me ending up with world domination was not part of my ”plan”… I mean, they did a pretty good job destroying themselves, I just cleaned up the scraps.

För det mesta finns det inte så mycket att ta sig till, på en station som nästan är färdig, oftast blir det bara ”arbete som vanligt” (aka X ggr långsammare pga den gudomliga VPN-tunneln). Men i Onsdags spenderade vi nästan två timmar utomhus i den varma vårsolen! Vad kan man ägna sig åt då? För missförstå mig inte – det var inte solstol, bok, och en kall dryck – men än dock så spännande. Tillsammans med idrifttagningsledaren fick jag utföra en maintenance rutin – den månatliga rutinen som görs ”någon gång var tredje/fjärde vecka” (vilket implicit innebär att man kan undvika de regnigaste dagarna … om man har tur).

En maintenance, eller underhållsrutin, görs på alla delar av en station och samtliga huvudkretsapparater, hjälpsystem, och kylning m.m. Då stationen kör effekt så är det inte möjligt att göra en inspektion på all utrustning, speciellt inte utrustning som står på likströmssidan – skulle en dörr till liksströmsutrustningen öppnas så stängs stationen ner per automatik och det finns flera andra säkerhetsåtdgärder för att man inte skall kunna komma nära spänningssatta delar, antingen av misstag eller med avsikt.

Underhållsrutinen handlar mycket om att leta efter eventuella läckage på kylsystem och transformatorer, men den största delen handlar om att lyssna efter onormala ljud (så det var därför hälsoundersökningen vid anställning innehöll hörseltest?? *wink*). Jag fick förklarat för mig att medans växelströmsutrustningen brummar och sprakar så pass att det kan vara svårt att åtskilja vad som är ”normalt” ljud och inte, så är likströmsutrustningen tyst som graven. Anledningen till ljud på växelströmssidan har jag en tanke om att det är övertoner som ligger bakom delar av ljudet – det var det en kollega som berättade för mig när jag gjorde arbetsperiod i Italien och han visade mig transformatorinneslutningarna och sa: ”Det som brummar, det är övertoner du hör, så man kan höra på ljudet hur mycket övertoner som alstras.” Nå, den sista halvan… angående övertonsalstring och ljudnivå, var kanske mer på skämt men dem för ett jädrans liv. Således var det nästan en kuslig tystnad när vi stod på en övergång och tittade ner på likströmsutrustningen… stilla, tyst – inte ett ljud. Det är på ett sätt mer skrämmande, att utrustningen kan ha flera kV på sig och ändå stå tyst som om den vore inaktiv. Att höra ett ljud, då vet man åtminstone att det ”lever” (plus att den höga ljudnivån gör att man inte vill vara nära mer än nödvändigt).

DC?                                                                       AC?

..~..~..~
Courtesy puffle.co.uk (länk)                             …. Courtesy National Geographic (länk)

I höstas började min tanke på en ny blogg – ett ombyte i samband med att jag gick från heltidsstuderande in i yrkeslivet. Det du ser just nu är resultatet av min tanke, själv har jag gjort designen, starkt influerad av SoulVision (en länk ni kan finna längst ner i fotnoten), kodningen har jag lämnat till min kära sambo som har grämt sig och svurit ett flertalet gånger för att skapa en bra struktur – kvalitetskod.

Än är vi inte riktigt framme, det finns en del småsaker kvar att ordna – men jag hoppas ni har överseende. Ni kan i alla fall nu äntligen njuta av det varma och inbjudande temat som jag valt, ett kallt, tomt och enfärgad hörn vill jag inte ha… jag vill ha rörelse, värme, känsla. Har jag lyckats?

________________________________________________________________________________________

This autumn, the idea of a new design – something completely different from my student days – started to take form. Finally, after spending several hours on both design and programming aspects, it is finally here. I grew heavy inspiration, and indeed I adapted the base, from the exquisite theme of SoulVision (find link in the footer). It is not quite done, there are a few things left – which you without a doubt will notice. But have patience – enjoy the warmth, welcome to You. What do you think?

(c) Johanna Ivarsson, 2011

Do you remember your first contact with a computer (?), that machine that you’re probably sitting at right this moment.

365.203 – Concave At Computer Lab

I don’t know if I could be considered part of the generation that grew up with computers – I wouldn’t say so. I believe my first contact with a computer was through Middle School. I remember that we were working on religions, and we were supposed to write an assignment of a freely chosen country – I chose India. At that time, the school I went to had this database of information; I suppose quite similar to Wikipedia in that day – or that is the similarity that first comes to mind. In that day there were no such things as copyright – I can see myself, 10 years old, naively printing article texts, cutting them out and gluing them onto colored paper and called it my own. I can’t remember my teacher ever saying anything about it.

After that, all the way through the rest of Middle School, the only thing I used the computer for were those community sites – like the Swedish Lunarstorm – and I remember how I started to have a go at HTML, I think I even was pretty good at it, on that level.

When I started High School we got or own laptops (!), it was a private school in the northern Sweden, it was also the year I moved to live away from my parents – which was an experience in itself. My first own computer, and I was 15 years old. I believe that was the time I’d consider starting calling me a ”regular user” of this machine that has completely changed how we interact and look upon the world. I started using word processors for assignments in school, and not only that – I also took the step into online gaming. Ever since, I’ve taken more and more of my daily chores at the computer, today the computer is my foremost tool for doing my job! How would I manage without one? …

Försöker vi gå tillbaka till förindustriell era? Kan vi lyckas? Ibland funderar man på hur människan kunde välja sot, smuts och grå himmel framför ett klarblått himlavalv med hantverk som största tillverkning. Är det så enkelt som girighet? Profit? The Crimson Petal and the White utspelar sig i viktorianska London – men det är inte ur ett 1800-tals perspektiv, Michel Faber målar en fängslande berättelse ur vårat perspektiv – kan dagens samhällsfrågor speglas i industrins framväxt för närmare 200 år sedan? Kanske.

Paul @ freedigitalphotos.net

The world has outgrown its quaint rural intimacies, and now it’s the modern age: an order is put in for fifty cakes of Coal Tar Soap, and a few days later, a cart arrives and the order is delivered. How that soap came to exist is no question for a modern man. Everything in this world issues fully formed from the loins of a benign monster called manufacture; a never-ending stream of objects of graded quality, of perfect uniformity – from an orifice hidden behind veils of smoke. You may point out that the clouds of smut from the factury chimneys of Hammersmith and Lambeth blacken all the city alike, a humbling reminder of where the cornucopia really comes from. But humility is not a trait of the modern man, and filthy air is quite good enough for breathing; its only disadvantage is the film of muck that accumulates on shop windows.

But what use is there, the shop-keepers sigh, in nostalgia for past times? The machine age has come, the world will never be clean again, but oh: what compensation!

- Ur The Crimson Petal and the White av Michel Faber.

Hade man tankar om miljö och samhällskritik även i Viktorianska London? Eller ser vi bara likheten för att det är skrivet med ett facit i hand? Fanns det konsumptionshysteri innan industrialiseringen, och kanske ännu viktigare, kan vi lägga den bakom oss?