I måndags hade jag ett möte med min chef… plötsligt utbrister han, ”Hur känns det att ha jobbat en månad nu då, tycker du att du har kommit rätt?”. Time-out, paus, stoppa… vänta en sekund… har jag redan jobbat en hel månad?? Jag blev ställd – det har dock inte gått en månad, jag räknade ut att jag nu är inne på min tredje vecka… som svar på den andra frågan så kan jag säga att jag trivs som fisken i vattnet, jag tror absolut detta jobb är rätt för mig – här och nu. Det som jag har kommit att älska är inte bara att jobba (jfr efterföljande med studier) men också då klockan slår hel, man stänger av datorn och traskar mot tåget… arbetsdagen är slut, jag är på väg hem.

*-,-*

Jag stiger på

Fortfarande med dagens arbete i tankarna…

Vagnen lämnar stationen och svänger ut ur Ludvika

Tankar på arbete fragmenteras – krackelerar långsamt

40 minuter senare stiger jag ut på plattformen –

20 minuters promenad i den klara vinterkylan

Suddar ut de sista arbetsrelaterade funderingarna

Jag är hemma.

*-,-*

Med heltidsstudier hade man alltid något att göra. Så mycket tankar som ständigt fanns närvarande – jag hade aldrig någon riktig ro. Timmarna efter jobbet de tre veckor jag arbetat har varit livsuppväckande. Jag har njutit av att komma hem – ställa mig fram för spisen och laga en god middag. Jobbet är separerat från fritiden – och tågresan mellan arbete och bostad gör att jag kan koppla ut och koppla in allteftersom jag åker från och till.

Välkommen du nya livsstil.